Collegio Griziotti

Här har ni vårt hem!

Vi bor två och två, Katinka och Fia i ett rum och Matilda och Ida fick sist och slutligen också dela rum. 

Vi har små kök, med en kokplatta, ingen fungerande ugn och kylskåp som är som frysboxar.

Vi trivs riktigt bra och det finns alltid någon som kan hjälpa oss med vad vi än behöver hjälp med. Dock ligger Collegiet en bit utanför stan men det positiva är att det är nära till praktiken, endast 10 minuter gåendes.

Matildas och Idas prakke

Vi två har börjat vår åtta veckors praktik med fyra veckor på en geriatrisk avdelning. Vi är nu inne på tredje veckan, vi trivs och det är den roligaste praktiken vi haft hittills. Vi har fått se och göra en hel del olika saker och det är mycket intressant att jämföra skillnaderna mellan Finland och Italien. Även fast vi inte pratar samma språk som varken personalen eller patienterna så har vi aldrig upplevt det som ett hinder, man kommer långt med kroppsspråk och alla är väldigt hjälpsamma och stödjande. En stor del av dagen står vi alla bara och skrattar på grund av brist på gemensamt språk. 

Våra arbetsdagar börjar oftast kl. 8.00 med medicindelning och fortsätter sedan med sårvård och grundvård. Vid 10.30- tiden sveper vi en italiensk kaffe innan vi sedan smyger iväg till toaletten för en snabb kissipaus. I samma veva trycker vi i oss några olivkex, sittandes på golvet under lavoaren innan vi fortsätter dagen. Italienare är inte så mycket för att ha pauser under arbetsdagen, vilket innebär att vi aldrig sitter ner under våra 6 timmar! Därefter följer medicindelning, lunch utdelning och så har vi blivit experter på att vara kaffetanter i snygga köksa- outfits. Dagen avslutas med att rumpetvätta alla på avdelningen innan vi går hem ca. 13.30. 

Personalen på vår avdelning är utan tvekan bäst! Med ett gäng bestående av läkarna Doften och Buongiorno, sjukskötarna Babyface och Stressgöken samt särskilt vårdarna Armarna, Glasögonen och Kisipåkanten så kan man inte ha det tråkigt. När dessa inte är på jobb så kan vi erkänna att dagarna inte är riktigt lika roliga och att vi till och med kan få ganska mycket abstinens speciellt efter Armarna. Därför blev det ett naturligt val att döpa vår fina blomma efter honom så att vi kan hänga med honom varje dag, så låt oss presentera: Giorgio!

Tre veckor i ett nötskal och då menar vi verkligen ett nötskal

Vår första kväll i Pavia spenderade vi i matbutiken och storhandlade, vilket vi sedan släpade hem i ösregnet.

Vi har strosat omkring på Pavias gator. 

Dansat så vi fick springa ikapp "SEEEXXAAANs" buss.

Druckit några klunkar 1 euros vin, som smakade som det kostade.

Åkt buss!

Ätit himmelsk risotto.

Vissa har varit sofistikerade.

Hängt med italienare.

Tvättat.

Njutit av våren och vissa har fått vårkänslor mer än andra.

Lidit på italienska kursen och gett upp. 

Hoppat på party tåget till Milano...

...för att festa med trituusin andra människor.

Och kul hade vi det!

Hemresan var dock mindre angenäm. Efter mer än ett dygns vakande och en allt för lång tågresa, damp vi i säng kl. 9.00.

Solat på vår busshållplats. 

Ätit perfekt pizza gjord i stenugn.

Favorit i repris. Söndags shopping i Milano.

Mera glarre!

Blivit bjudna på hemlagad pizza, på sicilianskt vis.

Och slutligen så har vi söndrat Matildas säng. 

Första dygnen på italiensk mark

 Ivriga tjejer på Helsingfors-Vanda flygfält.

 Efter många om och men så fick vi äntligen tak över huvudet och en lyxig tre rätters middag från en vending machine på en järnvägsstation nånstans i ett regnigt Milano. 

 Följande dag blev dock mycket bättre. Sol och turistande i den fina staden.

 Vår första italienska pizza avnjöts på en uteservering mitt i det pulserande storstadsvimlet. 

 Vi fortsatte ätandet med våra första italienska glassar.

 Och så fortsatte vi turistandet.

 Milano vistelsen avslutades med hotell picnic.

 Kreativiteten flödade, vad gör man inte för en halv ljummiger Breezer. 

 Sen blev de avfärd från Milano för att upptäcka vårt nya hem.

Detta var en av de första vyerna som mötte oss i vår nya stad... fortsättning följer.

Morjens från vischan

Nåjaa här var vi då, fyra små vårdare ute på italienska vischan. Inne på fjärde veckan är vi redan men de är väl aldrig för sent att börja uppdatera omvärlden om vårt yrande i stora världen. Så håll i hatten, nu kör vi... Come si scrive? Andiamo Ragazze!